Usch vilken ångest. Idag tog jag en sjukt lång sovmorgon. Vaknade lite från och till men sov i princip till 14.30 eller något. Man vet att man börjar bli gammal när man får ångest över att man sovit för länge och slösat bort en massa timmar. Dessutom ska jag ju tvätta kl 7 imorgon så hur fan ska jag lyckas ta mig upp i tid till det? Någon som ska upp vid den tiden och kan ge mig ett wake up call?
Men men. Idag har jag inget särskilt planerat mer än en tur ner till fyndbörsen kanske. Behöver lite nytt smink. Helt sjukt, en mascara som kostar 150 spänn på H&M, kostar 50 spänn där, och det är exakt samma sak! Kanske skulle träffa Ellen också men hon har inte svarat på mitt sms än så gissar på att hon fortfarande är sjuk och ligger och nannar sött.
Sen var det ju det här med att flytta hemifrån. Igår kväll när jag kom hem var lägenheten tyst och mörk, precis som jag har vant mig vid. Jag har min lilla rutin som jag i princip alltid gör när jag kommer hem. Jag måste tända och kolla i alla rum så där inte är någon. Egentligen känns det rätt korkat, jag menar om där nu skulle vara någon, vad skulle jag kunna göra åt det? Hoppa ut genom fönstret från tredje våningen? Men jag tänker väl att om jag ska dö, då kan jag lika bra vara beredd på det.
Det är dock helt underbart att bo själv. Du behöver inte ta hänsyn till någon förutom möjligtvis dina grannar. Du kan komma och gå när du vill, du tittar på vad du vill, du kan vara hur ful du vill haha för ingen ser dig ändå, du kan äta vad du vill, när du vill. Nu bor jag ju visserligen inte helt ensam men största delen av tiden gör jag.
Men igår hände något nytt. Jag gick ju ner för att boka tid i tvättstugan och givetvis var ju lamporna tända när jag kom tillbaka, eftersom jag är sjukt mörkrädd så vågar jag ju inte gå in i köket och hämta nycklarna och sen springa ner. Så jag öppnade dörrarna och bara att ljuset var tänt, gjorde att det såg så mycket mysigare ut att komma hem och jag fick känslan av att någon var hemma. Det var mysigt. Men känslan försvann lika fort som den kom.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar