söndag 15/11

Idag har nog varit den tråkigaste och deppigaste dagen på länge. Vaknade inte förrän vid 14 hemma hos Maria och Andreas, bara det är ju drygt. Kommer aldrig kunna somna ikväll vilket alltid slutar med att jag ligger och grubblar och överanalyserar. Vet inte om jag kommer blogga på ett par dagar nu, mår inte så värst bra så jag tänkte bespara er alla deppiga inlägg och sorliga låtar. Jag kan dock starkt rekommendera Melissa Horn för den som vill lyssna på riktig musik.

Vill iaf tacka min älskade syster som jag ringde för en stund sen. Hon får alltid mig att må bra, åtminstone för stunden. Hon ställer alltid upp, oavsett vad jag behöver. Utan henne vet jag inte riktigt vad jag hade tagit mig till. Jag vet att jag har tagit henne för givet många gånger vilket jag ångrar men som tur är, är jag medveten om det nu så det kommer inte hända fler gånger. Ibland känner hon mig bättre än vad jag känner mig själv. Jag kunde inte önskat mig en bättre syster. Inget slår våra interna skämt och vår knäppa humor. Tack för att du alltid finns där Jessica, du är min klippa! Jag älskar dig!

Min underbara, söta, knäppa syster. Min andra halva!

En helt ny tanke slog mig nyss. Ni vet den scenen I "Sex and the city"-filmen, där Carrie kastar sig i Charlottes armar efter att Big har svikit henne, det såg jag nyss framför mig fast med mig och Jessica istället. Svårt att förklara och det låter kanske helt knäppt och oväsentligt men det är en av mina favoritscener för jag tycker den visar hur nära de två är. Carrie väljer att "ta skydd" hos Charlotte eftersom hon uppenbarligen känner sig trygg hos henne. Som jag mår just nu är det så jag skulle vilja göra.


Min syster är min trygghet.